År 1902 föddes Gustav Holmgren i Malmberget, Gällivare. Han var äldst av sex barn till gruvarbetaren Per Anton Holmgren och hans hustru Hilda Maria Norman. Som 17-åring gick han med i den lokala brottningsklubben Malmbergets Allmänna Idrottsförening (MAIF) och gjorde senare karriär där som mästare i lätt tungvikt.
Tidig framgång
År 1929 erövrade han Norrlandsmästerskapet och han deltog sedan i 3 st SM, 1931, 1932 och 1934 samt landskamper mot Finland och Nord-Norge 1935. Vid internationella tävlingar i Kiruna segrade han i mellanvikt A och kastade alla sina motståndare bl.a. finska mästaren Tamminen. Den svåraste motståndaren har varit tyske brottaren Selenbinder. Gustavs specialgrepp var nacksving, flygande mara och halv lindena. (ur årsbok om Svensk brottning)
I landskampen mot Norge i mars 1935 blev det oavgjort mellan länderna och i en tidningsartikel beskrivs det som en stor framgång, ”ty att brottas oavgjort mot det stora norska förbundets starka åtta var mer än någon vågat hoppats.” Matchen i tungvikt stod mellan Gustav Holmgren och Krister Kristensen. I artikeln sammanfattas matchen så här: ”Denna match fick gå före welter på grund av att Holmgren måste med nattåget till Borås. Han slog ett midjebälte nästan direkt och strax efter avgjorde han matchen på fall genom att slå norrmannen direkt i mattan med ett nytt dylikt. Tid 2min. Tyvärr råkade Kristensen få armen ur led i fallet. Sverige 3-2.”
Familj, arbete och övrigt
Gustav var först gift med Hilda Viktoria Edman (1904-1991), också hon från Malmberget. Med henne hade han tre barn: Tore (1923-1987), Harry (1925- ) och Karin (1927- ). Men på 1930-talet skiljer han sig sedan från ”Tora” och han flyttade till Borås där han var textilarbetade på Wäveribolaget där, bl.a. som ”specialsmörjare”. År 1939 gifte han om sig med Elin Lindegren (1902-1963) från Borås, och som hade 2 barn sedan tidigare (Svea och Gun). 1941 föds gemensamma dottern Barbro.
En anekdot man kan berätta om honom och hans styrka är ett trick där han satte hustrun Elin på ett litet bord som han sedan kunde lyfta upp med tänderna. Han kunde också riva isär en telefonkatalog med händerna, berättas det.
1962 dör Gustav i en hjärtattack under ett besök i Gällivare. Han hade tidigare sagt att ”om jag ska bli kall i arslet så får det bli på dansbanan i Gällivare” och så hände också. Han blev 60 år.
© Leif Persson, LP Genealogi
