Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen sitt västra grannland Finland. Det var en övermäktig fiende som gick till angrepp mot ett litet land. Men det skulle visa sig att det skulle bli en hårdare kamp än den stora militärmakten hade räknat med. Från Karelska näset i sydöst och hela vägen upp till Petsamo vid Ishavet norr kämpade de finska soldaterna tappert mot sin gamla ärkefiende. En av dem var Toivo Mäkelä från Jokionen.
Toivo föddes 1918 i Jokioinen socken i landskapet Egentliga Tavastland (Tavastehus län). Han är sjunde barnet av nio till bonden Juho Mäkelä och hans hustru Miina Tapola. Uppgifterna över hans släkt kommer från en släktutredning av hans yngsta bror Väinö Mäkelä gjord på 1980-talet i Finland. Det är en mängd utdrag från födelseböcker och andra uppgifter från pastorsexpeditioner över hans föräldrar och deras syskon och barn, men även bakåt i generationerna. Uppgifterna är sedan kontrollerade och i flera fall kompletterade på internet genom HisKi (www.genealogia.fi) I mars 2007 fick jag även ut kopior på hans militärakt från finska Krigsarkivet och där fanns det en hel del att läsa om hans deltagande i det andra världskriget.
In i armén och ut i krig
1936 gjorde han som artonåring värnplikten i finska armén (korpral 21 nov) och gick efter det en underbefälsutbildning och fick sedan en reservplats.
I januari 1939 står han uppskriven i KR (”Kainuun rajavartiosto”, Kajana gränsvaktsbatalljon), men den 14 maj överflyttad till LR (Lapin Ryhmä, Lapplandsgruppen) i Petsamo (se karta), längst upp i norr mot Ishavet, och är i utbildning som gruppbefäl för en maskingevärspluton under hösten 1939. Den 30 november går de sovjetiska styrkorna (totalt 2 divisioner, ca 30-40.000 man) över den finska gränsen vid Fiskarhalvön (Kalastajansaarento) och trycker de finska styrkorna (3 kompanier, ca 400-600 man) söderut. Det ojämna förhållandet i antal man var upp mot 42-1 för de ryska styrkorna enligt uppgift. Efter hårda strider kan finnarna ändå stoppa anfallsvågen den 18 dec och de följande två månaderna står fronten still. Under den tiden utför de finska trupperna flera rekognoserings- och gerillaräder bakom fiendens linjer.
När den ryska armén sedan återupptar offensiven tvingar man de finska grupperna ytterligare neråt, och i slutet av februari stannar fronten vid Nautsi i närheten av Enare träsk. I mars 1940 blir Toivo vaktbefäl i Petsamo, han utnämns till sergeant i juli 1940 och under våren 1941 går han en 14-dagars utbildning i gerillateknik (eng. ”Sissi-troops”). Det var ett unikt sätt som blev berömt genom att de finska soldaterna kunde slå till mot fienden genom att smyga sig in bakom fronten, ofta på vintern då de vitklädda soldaterna på sina skidor kom långt in bakom de sovjetiska trupperna och kunde göra sina attacker och retirera snabbt, oftast med minimala förluster men orsakade desto större hos motståndarna.
Luttos Män – Stödtrupper åt tyska armén
Då ”fortsättningskriget” startar i juni 1941 med Tysklands anfall på Sovjetunionen (”Operation Barbarossa”) är de finska trupperna med. ”Operation Platinfuchs” hette en del av den tyska offensiven mot Murmansk sommaren -41. Den tyska XIX:e bergsjägarkåren
(”Gebirgskorps Norwegen”) leds av generaloberst Eduard Dietl och senare Ferdinand Schörner. Toivo är då plutonsbefäl i ”36.RajaK” i Er.Os:P:n (36.e gränsjägakompaniet, Petsamo Detachemnet). En tysk journalfilm från maj 1942 (Youtube) visar på det tyska och finska samarbetet på Lapplandsfronten och fronten mot Murmansk.
Kompaniet agerade skydd för de tyska trupperna och patrullerade en 200 km lång sträcka runt floden Luttojoki. Där stannar han i 2 år, 2 månader och 20 dagar enligt stamkortet. Kompaniet leddes av major Antti Pennanen och kallades ”Luttos män”, (Luton Miehet). Än idag finns det veteraner kvar som är på minneshögtider och annat för att hedra sina stupade kamrater från krigsåren. (Se länkar längst ner)
I en bok om Pennanens män (från hemsidan, se länkar) nämns Toivo på tre ställen. En gång under en patrullering på en flod runt sjön Atslem i mitten av juli 1942 beskjuts de av en fientlig patrull och Toivo såras och faller i vattnet, men får hjälp iland av en menig soldat vid namn Vornanen.
Men den 20 augusti vänder ”stridslyckan” då han och hans grupp överraskar och skjuter ner 27 stycken ur en rysk styrka på 40 man vid ett kärr. Den 13 dec 1942 blir han befordrad till översergeant och tilldelas (ihop med 41 st. andra) den tyska utmärkelsen EKII ”Järnkorset av 2:a klassen” (Eisernes Kreuz), av general Ferdinand Schörner. Hösten 1943 är han återigen elev i underofficersutbildning och under 1944 är han tillbaks till vaktbefälet i ett kompani 3/R5 (Ivalo gränsjägarbatalljon).
Med sikte mot freden
I sept 1944 undertecknas ett stilleståndsvatal med Sovjetunionen. I oktober startar den tredje delen av andra världskriget i Finland, ”Lapplandskriget” (1944-45) då de efter sovjetisk påtryckning blev tvungna att vända sig mot sina forna ”stridskamrater” och driva ut de tyska trupperna från Finland. I hans militärmatrikel från finska krigsarkivet anges att Toivo förflyttas i mars 1944 som befäl över en annan maskingevärspluton (Jr Koul. K28) och 5 okt 1944 till vaktchef vid S/R5. Han går även en kort kurs för att hantera kanoner (?) i maj 1945. Toivo står kvar i armén ända till 18 juni 1946 då han fick avsked på egen begäran.
Hans noteringar i stamkortet över medaljer (Kunniamerkit, honnörsutmärkelser) är:
”Vapaudenmitali” 1941 ”Vm 2″ (Frihetsmedalj 2. klassen)
”EK II” den 13 dec 1942 (Eisernes Kreuz II Klasse, Järnkorset, nr 3/43)
”Muistometali 41-45″ (en minnesmedalj från år 1957).
Alla bilder (förutom medaljerna) kommer från hemsidan www.lutonmiehet.fi
Övrigt
Efter kriget bor han kvar i Ivalo och arbetar som skogsarbetare och guide, guldletare m.m. Han gifter sig sedan i mitten av 50-talet med Mirjam Kokkonen som var inflyttad ifrån Norra Karelen. I Ivalo föds de tre äldsta barnen, 1956-1959. År 1964 flyttar familjen till Sverige (via Forssa i Tavastland) och Trelleborg där han får jobb på Trelleborgs Gummifabrik. Familjen utökas med två barn till och i juni 1970 flyttar familjen till Örebro (där föds de två yngsta av de sju barnen i familjen). I mitten av 1980-talet flyttar Toivo och Mirjam till Hitorp, Nora. Där avlider han på sjukhemmet efter en längre tids sjukdom, 72 år gammal.
Länktips
Luton Miehet – hemsida om ”Luttos män” (samt alla bilder, förutom medaljerna och på Toivo)
Wikipedia – Operation Silberfuchs
Wikipedia – Slaget vid Petsamo
Lästips
”Petsamon Erillisosaston historiikki” – Er.Os:P:n tie Luton Miehet ( 1978/2004)
Slaget om Nordkalotten av Lars Gyllenhaal, James F Gebhart (Historiska media, 2001)
The Petsamo – Kirkenes Operation Soviet breakthrough in the artic, October 1944 Major James F Gebhart