År 1700 bryter ett krig ut som skulle komma att förändra hela den svenska stormakten. Några år tidigare hade den nye kungen Karl XII tagit på sig kronan och nu väntade tre av landets största fiender, Danmark, Polen och Ryssland, att möta honom på slagfältet. 21 år tog det innan freden kom, då var kungen redan skjuten sedan 3 år tillbaks och hans armé var i det närmaste utplånad eller satt fängslade i Sibirien. En av de som var med i detta krig av en av mina förfäder, löjtnanten Jakob Hoffrén.
Jakob föddes omkring 1683 i Idensalmi sn i Savolax i östra Finland, och var därmed närapå jämnårig med Karl XII. Hans föräldrar var kyrkoherden Henrik Hoffrén och Kristina Lyra och släkten kom ursprungligen ifrån Österbotten där de varit borgare och präster i flera led, även på hans morföräldrars sida.
Då kriget bryter ut år 1700, som idag kallas ”det stora nordiska kriget” är han omkring 17 år, men det är först 1708 han finns med i rullorna för Savolax infanteriregemente, han kom då dit från Savolax fördubblingsregemente. Den svenska armén gick året därpå en katastrofal förlust mot Peter den store i slaget vid Poltava och det blev många luckor att fylla i leden.
År 1710 är han med i försvaret mot den ryska belägringen av Viborg och det antecknas i senare rullor att han ”deltagit i alla partier”, dvs strider. Vidare kan man i generalmönsterrullorna följa hans avancemang inom det militära och den 23 sept 1716 antecknas han som fänrik i kapten Conrad von Creutleins kompani, då regementet mönstrades i Uthamra utanför Vallentuna. Mönstringen 1719 skedde den 2 november i Högom utanför Sundsvall och där antecknas Jakob som löjtnant, ”ifrån fänrik här under genom kunglig fullmakt den 10 feb 1718″.
Armfelts fälttåg
Att han ens är närvarande under mönstringen 1719 är inte helt självklart. Många av hans kamrater hade stupat under den långa marsch som hans del av armén gjorde årskiftet innan. Generalen Armfelt hade fått order om att komma med sina män till kungens hjälp i Norge, men från Trondheim i norr. Man tågar in i Norge över Jämtlandsgränsen vid Duved skans i augusti 1718 med en ca 10.000 man stark trupp. Savolax infanteriregemente leddes av överste Johan Stiernschantz, en 48-årig krigare och adelsman från en släkt som före adlandet 1705 hette Wessman.
Under hela hösten fortsätter arbetet med att avancera sig fram inåt landet och neråt mot kungen, men oländig terräng och en del norskt motstånd hade gjort att manskapet blivit både sjuka och placerade att försvara en del platser. Då kungen plötsligt blir skjuten vid Fredrikshalds fästning den 30 november befann sig Armfelt ovetandes vid Melhus strax söder om Trondheim. Det skulle dröja ända till den 27 december innan generalen får höra om kungens dödskjutning. Då först beordrar han om återtåget tillbaks mot Sverige.
Snöstormen
De sista dagarna i december mot nyårsafton 1719 kämpar sig armén tillbaks norrut. Vädret var mycket kallt och många soldater dör på sin marsch över fjällen. Den 1 januari drar det in en snöstorm som skulle bli förödande för resten av den svenska hären. Soldaterna får tar skydd bäst de kan i den öppna terrängen, och man försöker elda allt som finns att tillgå. Men de allra flesta klarar sig inte. Totalt avlider 3700 män under återtåget, några kommer fram till civilisationen efter flera dagars vandring över fjället, men avlider därpå av sina allvarliga köldskador. Hur pass skadad löjtnant Jakob Hoffrén var vet jag inte, men det faktum att han finns med även året därpå säger ju att han åtminstone var i stridsdugligt skick.
I en handling som han själv har skrivit år 1723 till Placeringsdeputationen (en myndighet som tillsattes för att placera officerare i ny tjänst efter kriget) om sin militära bana allt från 1708 till 1721 så nämner han denna händelse för år 1719: ”Under åter marschen från Norje bort miste jag min helsa af kiöld, att jag än svårligen graverar, sedan Arméen var överkommen till Dufve skantz blef jag qvarlemnad från Regementet att upptaga och — tillbaka resa efter förfrusne och andra regements saker det jag fullföljt och med högsta flit conserverade. De siuka och förfrusna fram — medelst — , jag kom att mista mina hästar och själv utstått både hunger och kiöld.”
År 1720 fortsätter han i sin berättelse om att han ”commenderad av Kungl majts egen befallning till Medelpad att öfva och exercera allmogen”, på grund av rädslan för fiendens anfall. För den insatsen hade han blivit lovad en nådepenning, men ännu till dags dato inte sett något.
Slagsmål och avsked
Efter den ödesdigra marschen från Norge samlas en del av regementena i Hälsingland och Gästrikland, Savolax infanteriregemente 1719 i Högom utanför Sundsvall, och mönstras den 21 sept 1721 i Gävle. Där skulle de försvara landet mot den annalkande ryssen som härjade fritt på den finska sidan, men även på den svenska sidan av Bottenviken brann flera städer. I Gävle antecknas då i generalmönsterrullan för löjtnant Hoffrén under Idensalmi kompani att han är ”under arrest” samt antecknas om ett slagsmål i Jättendal (mellan Sundsvall och Hudiksvall) den 18 mars 1721.
Nya upptäcker i arkivmaterialet har visat att Jakob blev dömd för edsöresbrott, dvs att han som officier hade misslyckats i att hålla ordning på sina män, kanske i samband med ett kyrkobesök. I Jättendals kyrkböcker CI:2 (Födda, vigda och döda 1714-1776) sid 113-114 finns också noteringen om en soldat ”Olof Cotilla” (Kåtilainen) begravdes den 2 april som avlidit efter de skador som han fått i slagsmålet ”av sin egen officer löjtnant Jakob Hoffrén”. Han var alltså i allra högsta grad involverad i bråket, men kanske för att försöka avstyra det. I generalmönsterrullan 1721 nämns även 6 andra personer som blivit arresterade efter bråket. Efter freden i Nystad i augusti 1721 får Jakob sitt avsked den 25 oktober från regementet och armén.
Ny tjänst
I nämnda skrift från Placeringsdeputationens arkiv ansöker alltså Jakob om en benådning för sitt avsked, och om en ny tjänst och nämner att han tillbringat tiden efter avskedet i Stockholm ”i den goda förtröstan att blifva benådad med någon hjelp”. I Krigsarkivets rullor kan man sedan läsa om honom, att han samma år fick en ny tjänst, nu vid Österbottens regemente, men endast med ”execptanslön”, dvs i väntan på en tjänst. År 1725 har han ännu inte infunnit sig där (generalmönsterrullan) men han finns med år 1729 med anteckningen ”lever i Savolax”. Han står kvar i handlingarna ännu 1731, men uppges då vara 45 år och vill då ha sin pension pga en gammal skada från belägringen av Viborg 1710, då han blev träffad av bombsplitter. Där näms även ”tvenne små barn”. Han bor då på Tavinslami i Kuopio med sina syskon, men blir därefter ensam ägare 
(skattebrevskoncept 1740). År 1738 nämns han i serien Likvidationer (7b vol 49) för att få ut sin lön från krigsåren 1710-1721 som han fortfarande väntar på.
På äldre dagar
Efter avskedet från det militära bor han på sin fars gård i Tavinsalmi (Kuopio) och efter en del tvister med sina syskon får han den 5 mars 1740 skattebrev på gården, (Kammarkollegiets arkiv serie BVIa:22, och står där som Jakob Johan Hoffrén) Han gifter sig med rusthållaren Engelhard Mentzers änka Maria Eleonora Stierncreutz. Han förväxlas (enligt Antti Soini) i Elgenstierna m.fl med sin kusin Jakob Aronsson Hoffrén (1690-1731) som sedan gifter sig med en Margareta Orrea.) En annan av hans kusiner Aron Johan Hoffrén var också gift med en Stierncreutz, hon var brorsdotter till Jakobs hustru.
Jakob dör 1760 i Tavinsalmi, som änkling då hans hustru Maria Eleonora avlidit några år tidigare. Hans enda kända son Henrik Jakob Hoffrén är gift med Catharina Lovisa Jack, dotter till mönsterskrivaren Gustav Lorentz Jack som stupat i belägringen vid Villmanstrand 1741. De lever som bönder och uppfostrar en stor familj på 12 barn. Jakobs sonson Johan Abraham, som är den som min släktlinje går via, föds i Tavinsalmi den 13 juli 1762 och fick inte uppleva att träffa sin farfar löjtnanten, men kanske fick han i alla fall höra talas om hans äventyr i de stora krigen och den svåra marschen över fjället..?
Länk: På denna sida finns Hoffréns släktförenings hemsida (på finska), med mer information om släkten och deras släktböcker, http://hoffren.suvut.net/
© Leif Persson, LP Genealogi
