Släkten Teit/Teet och Stierncreutz

– en adelssläkt från Pernå i Nyland med medeltida anor

I min släktforskning har jag kommit in på en spännande släkt nämligen Teit från Pernå. Min koppling dit går via en annan av släktgrenarna Hoffrén till en anmdoer från släkten  Stierncreutz. Min mormors farfars morfars farmor hette Maria Eleonora Stierncreutz (ca 1685-1754) och var dotter till ryttmästaren och majoren Jakob Abraham Stierncreutz på Kernaala i Janakkala och hans andra hustru Gertrud von Lode (Lode från Livland). Hans far hette Johan Matsson Teet och hade adlats 1648 till namnet Stierncreutz, för sina tjänster i armén m.m.

Släkten härstammar från Pernå i Nyland, där det också finns en spännande berättelse om deras tidigare ursprung. Det sägs nämligen att den första Teit var kommen från Skottland, men hamnat i Sverige och följt med Birger jarl i hans korståg till Tavastland år 1250. Idag har forskningen mer eller mindre utmönstrat hela idén, men det finns ändå några intressanta aspekter att nämna om detta.

Gamla släkttavlor

I Riksarkivets samling Genealogica vol. 61 finns det ett par gamla släktträd över den här familjen och dess äldsta ursprung. Det är där som denna familjelegend nämns först. Åtminstone är det tidigaste bevarade dokumentet som anger dessa uppgifter. Kanske har berättelsen återberättats muntligt inom familjen och att det först på 1600-talet blev nödvändigt att skriva ner den, eventuellt är det en helt påhittad historia. Men det finns några uppgifter som tyder å att det kan finnas en kärna av sanning ändå.

Den första släkttavlan verkar äldre och inleds med en bild över släktens vapenbild samt legenden om den första Teit som var ”friherre” som hette Henning och kom ifrån Skottland och tjänade Birger jarl i krig ”den tid han intog Tavastehus och Nyland under Sveriges krona anno 1250, därigenom blev han en aktad man i Finland och lät bygga Pernå kyrka samt nämnde socknen och kyrkan efter sitt fäderliga säte Perno i Skottland”. Texten nämner också hur vapnet ser ut med ett rött Andreaskors i vitt fält och en tredjedel över korset i rött fält, samt avslutas med att ”hans son haver hetat Jöns Teet till Teitom i Kuuskoski som var Håkans fader”.

Släkttavlan utgår i mitten från en Lars Mattsson Teit och hans anfäder och anmödrar i 3 generationer. Under visas några av hans barn och deras ättlingar, så att hela tavlan visar totalt 7 generationer. Som längst når man Lars farfars far som heter Håkan Jönsson Teit i Kuuskoski, den by släkten bodde i. Hans hustru var Gertrud ifrån Särkilax. Deras son var Jöns Håkansson Teit vilken var gift med Ingeborg Persdotter ifrån Kabböle. Hennes föräldrar var Per i Kabböle och Margareta ifrån Pirklax.

Nästa generation neråt var sonen Mats Jönsson Teit och hans hustru Brita Larsdotter av Sarvlax, vars föräldrar hette Lars Markusson i Sarvlax och Margareta Larsdotter i Gästerby.  Ifrån denna familj härstammar en annan stor adelssläkt från Pernå, nämligen Creutz.

Ett urval av barnen till nämnde Lars uppges i sex cirklar nedanför honom: 1) Anders Teit, 2) Olof Teit, 3) Ingeborg Teit som var Lydik Nilssons [hustru], 4) Mårten Teit, 5) Karin Teit som var herr Jöns (Matssons) hustru i Tervijoki i Viborg, samt 6) Anna Teit som var hustru åt herr Enevaldus och senare Tönnes Nyland i Viborg.

Generationen därefter nämner också i sex cirklar Mickel (Andersson) Teit i Garpgården, Kerstin Teit ”salig herr Olufs i ..” Karin Lydiksdotter i Hummelsund, Mårten (Mårtensson) ”i Åbo och hans syskon”, herr Oluf i Kostlax med sin broder, samt Kerstin Bertil Perssons (Ruuth) i Viborg och hans syskon, Bertil Tönnesson, Agnes Herman Bröijers (hustru).

Raden längst ner tar endast upp namn i fyra av de sex uppritade cirklarna, nämligen under Karin Lydiksdotter som var mor till Torsten Stålhandske, (den berömda generalen under 30-åriga kriget), under Mårten i Åbos cirkel hittar vi (brorsonen) Johan Teit, under ”herr Olof i Kostlax med sin broder” nämns en Jöns Hindriksson (som senare adlades med namnet Teetgren) och i den sista cirkeln finns namnet Anthoni Bröijer, vilket senare adlas till namnet Rosenbröijer, dotterson till Anna Teit.

Den andra uppställningen har vapnet utritat helt i färg och nu finns också 3 stjärnor av silver tillagda i den över röda tredjedelen, samt utförligare detaljer som hjorthuvudet och stjärnan i hjälmprydnaden. Släktlegenden är fortfarande med fast har ändrat friherren till ”en adelsman från Skottland benämnd Henning Teit av Perno”, och nämner sedan vidare om vapnet och längst ner att hans son hette ”Jöns Teet som var Håkans fader till Tejtom”.

Det är också andra detaljer som skiljer dessa två dokument åt, antalet förfäder är mindre i den senare, liksom att man i en gren på Lars Mattssons mors (Brita Larsdotter) sida även tagit med en bror till henne, nämligen släkten Creutz anfader Knut Larsson till Sarvlax och hans ättlingar.  Rutan över Johan Matsson Teit uppges nu även andra bröder till Mårten i Åbo nämligen Mats, Ivar och Henrik  Mårtensöner.

Under bilden är också en text inskriven där två adelsmän intygar att ”ädel och välbördig kapten Johan Theet” verkligen har adlig härkomst och hans förfäder ”för gamble frälsemän är vittnade” samt att de fortfarande äger fädernesgården Tetom och att de känner till släktens skotska ursprung. De två adelsmännen var Fabian Berndes och Nils Boije, vilka också hade sina rötter i Nyland men något övrigt släktskap med Teitarna är inte känt. Det hela är daterat 7 maj 1642.

Källmaterial

Den äldsta personen som nämns i släkten är alltså Håkan Jönsson Teit kan inte bekräftas i några bevarade källor, men hans son Jöns Håkansson nämns i ett dokument från 1496 då han uppges äga en äng i Kuuskoski by, (belagt i FMU, Finlands Medeltida Urkunder), som sedermera tilldömdes hans ättling (sonsons son) Mårten Larsson Teit. Ur finlands diplomatarium: ”nr 4727, Sigfrid Andersson utger år 1496 ett häradsdombrev, lydande att en Anders Persson i Wäckaby (i Pernå socken) lagligen sålt en äng benämnd Grankär åt en Jöns Håkansson i Tetom. ” (Se n:o 217: a, fol. 25, i Finlands Riksarkiv).

I nästa generation är Jöns son Mats också belagd i källorna, då han äger en hel skatt (ett mått på jord) i Tetom by åren 1541-1551. Hans son Lars Matsson Teit var hövidsman för en fana (fänika) knektar och stupade i ett ryskt anfall år 1571. Hans bror Mårten reste år 1536 på bekostnad av biskop Mårten Skytte till Wittenbergs universitet i Tyskland ihop med en annan pojke från Pernå, nämligen Mikael Agricola som senare blev Finlands reformator och biskop i Åbo. När de kommer hem år 1539 blir Mårten utsedd till lärare åt Gustav Vasas söner hertigarna Erik (XIV) och Johan (III), men dör redan 1544.

Två av sönerna till Lars Matsson Teit var Jakob och Bengt Teit. De får sedan också arbete hos Gustav Vasa och det finns en hel del spännande dokumentation som berättar om deras arbete där, men det är värt en egen artikel om dem.

Min linje går sedan vidare till Mårten Larsson Teit som var länsman i Pernå. I ett register för ”Silverskattelängden för Nyland år 1571″ så återfinns han i Tetom, Pernå och är där en av de rikaste personerna i hela länet. Fyra hästar istället för det vanliga med en, osv. samt mer boskap och tillgångar än någon. Detta har troligen att göra med att han också bedrev krog, eller gästgiveri? (se Åström, 1965)

Sedan följer Mats Mårtensson Teit, som var hövidsman och dog 1613, enligt sonen Johan i den ryska fejden. Matts får frihetsbrev 22 jan 1595 då han skrivs ”till Kuuskosk” (tillhör idag släkten Creutz stamgods Malmgård), ryttare under Anders Boijes fana, 1604 under Mårten Larsson (enligt Sven-Eriks Åströms artikel om Teit av Pirn-sägnen, 1965).  Sedan Mönsterskrivare under Hans Boijes fana 1611 (redan 1607 enl. andra uppgifter). Död ca 1613 slagen i ”senaste ryska fejden” enl. brev av sonen Johan Teet till Kongl. Majt. Hans änka Oleta står som husbonde på gården i Älvsborgs lösen, hon får 1614 livstids frihet för Stor-Tetom gård. (Åström, Ramsay, Elgenstierna). Det finns även nerskrivet i brev från Per Brahe. Det är via kusiner till Marts som andra adelssläkter är besläktade, nämligen Poitz, Ekelöf, Stålhandske i Västergötland, Teetgren, Grönfelt, Rosenbröijer och Ruuth.

Den gamla frälsesläkten blir adlad

En yngre halvbror till Mats var Henrik Mårtensson som flyttar över till Sverige. Han gjorde i sin ungdom resor i utlandet. Förekommer såsom domhavande i Uppland 1620 och blev 1623 utnämnd till häradshövding i Dalarna. Inkallad till Åbo hovrätt 1632 men har tjänstgjort som assessor vid den hovrätten redan 1630. Sedan underlagman i Karelens lagsaga 1635-1638, borgmästare över kronobruk samt bergverk i Finland 1638. Assessor i generalbergsamtet. Utnämnd 30 juni 1641 att tillika vara borgmästare eller burggreve i Falun och stadsfästad i den befattningen 2 mars 1646. Han blev adlad 20 mars 1652 under nr. 550.

Han var gift 1) med Helena Utter, dotter av arkivsekreteraren (den förste föreståndaren för Riksarkivet) Peder Månsson Utter och Margareta Andersdotter, samt gift 2) med Anna Troilia som var dotter av kyrkoherden i Leksand Uno Trulson Troilius och Margareta Zebrosynthia Burea. (Hans svärmor Margareta var kusin med Utters efterträdare på arkivposten Jonas Bure). Efter han dör gifter änkan Anna om sig med biskopen Nicolaus Johannis Rudbeck (bror till den kända vetenskapsmannen Olof Rudbeck d.ä.). En son Erik Teet var häradshövding i Medelpad och i den tjänsten inblandad i en av de trolldomskommissioner som blev tillsatta för att komma tillrätta med problemet med de svåra häxprocesserna på 1670-talet.Den här grenen av släkten, den adliga ätten Teet, dog ut på manssidan 1799.

Namnet Stierncreutz

Först i  nästa generation kommer vi till Johan Matsson Teet (brorson till ovanstående Henrik Mårtensson) men som adlades till namnet Stierncreutz av drottning Kristina år 1648. Han hade tidigare varit ryttare under Reinhold Wunsch’s nyländska rytteri 1622; och sedan fänrik under skotten William Gibbons fana 1626. Var kapten vid Åbo läns infanteriregemente 1640 (under Anthonis — regemente). När han adlades 1648 utses han till stadsmajor i Dorpat. Det är troligen Johan som låtit göra det senare släktdokumentet (se ovan) inför sina ansökningar om adlandet. Hans brev till rikskansler Axel Oxenstierna daterat 29 januari 1648 finns kopierat ur Biografica på Riksarkivet.

Johan ingick 1627 arvsförlikning med sin farbror Hans Mårtensson och övertog Stor-Tetom i Pernå socken, på vilket han 1647 4/10 fick säterifrihet. Det såldes senare av sonen Jakob Abraham till släkten Creutz.

Johan hade också den 10 juni 1642 10/6 donation av Erlandsböle hemman i Pernå sn (efter sin första hustru, Brita död 1632) och 1648 6/11 rätt att besitta sin andra hustrus (Kristina Henriksdotter) arvgods Kernaala i Janakkala sn under ärftligt frälse.

Han dog 1670 på Kernaala, varefter barnen s.å. skiftade arv efter honom och begr. 1672 2/2 i Janakkala kyrka där hans vapen uppsattes. Han hade tjänat som officer under 24 år i ryska, polska och danska krigen. (Sv. adelns ättartavlor, Elgenstierna)

Sonen Jakob Abraham Stierncreutz gjorde också en karriär inom krigsmakten och blev till sist major. Han var student vid Dorpats universitet 5 feb 1651, kom i tjänst 1654, var korpral vid major Appelboms värvade trupper 1657 i mars, Kvartersmästare vid ryttmästaren Reinhold von Vietinghoffs kompani 1659, Fänrik vid Burghausens karelska dragonregemente 1675, Löjtnant vid karelska dragonreg. 1677 22/1, Ryttmästare, majors avsked. (EÄ)

Han ägde Kernaala och Ryttylä säterier i Janakkala sn, vilka genom reduktionen förvandlades till rusthåll, varöver han 1687 klagade hos reduktionskollegium, framhållande att han tjänat i 33 år, deltagit i polska och ryska fejden, suttit fången i Polen och blivit illa blesserad i slaget vid Lund 1676 (där en stor del Burghausens vänsterflank, inkl. B själv, stupade eller blev helt utslaget pga dålig eller ingen stridsvana). Han ärvde Tetom i Pernå, vilket såldes 1672 till hans frände landshövdingen i Västmanland Ernst Johan Creutz.

Jakob Abraham dog  1714 i Lillkyro sn under flykten för ryssarna, då var han ca 77 år gammal. (EÄ, Carpelan). Han upplevde fyra regenter, drottning Kristina, Karl X Gustaf, Karl XI och Karl XII och levde under hela den svenska stormaktstiden.

Ur Riksarkivets ämnesamling ”Biographica” finns handlingar av honom bl.a. 1672 då han säljer familjegården Stortetom till sin släkting friherren och landshövdingen Ernst Johan Creutz i Sarvlax (bror till den kända Lorentz Creutz som förliste med skeppet Kronan utanför Öland 1676), på grund av att hans far ”hade lämnat en stoor skuld och giäld”. Det sker på Creutzarnas gods Abborfors, i samtycke med hans salig faders vilja och hans ”kära hustrus ja och samtycko”.

Jakob Abraham är brylling med bl.a. generallöjtnanten Robert Lichtone, via sin farfars faster.

Av hans barn från första äktenskapet hamnar flera i Småland, bla. Björkö sn. Han har igenom dem ättlingar i de adliga släkterna Robach, Ögnelood och Tallberg mfl. Han heter möjligen Abraham efter sin mormors Sara Abrahamsdotters far från Katinala-släkten (till Juttila och Suontaka).

Hans dotter Maria Eleonora Stierncreutz blir född i hans andra äktenskap med en i övrigt helt okänd Gertrud Lode (död i Janakkala 1708). Hon blir först gift med rusthållaren Eilhardt Mentzer (död före 1715) och senare med löjtnanten Jakob Henriksson Hoffrén (död 14 juli 1760 i Maaninka och inte 1731 som det står i EÄ) som var son till kyrkoherde Henrik Hoffrénius i Kuopio. (Löjtnant Hoffrén har nu också en artikel). Jakob Hoffrén får avsked från Savolax infanteriregemente efter freden i Nystad 1721, men återfinns 1723 i Österbottens regemente. Sedan lever han vid sin gård i Tavinsalmi  i Maaninka. Där avlider också Maria Eleonora år 1754, vilket medför att de adliga släktleden upphör i min släkt, som därefter är bönder.

Släkten Sterncreutz lever vidare än i dag i Finland genom ättlingar till Maria Eleonoras halvbror Magnus Johan som var löjtnant och dog 1756 i Mörskom. De fortsatte den militära banan och hamnade även i rysk tjänst under 1800-talet. En ättling till honom var den Ida Sofia Eleonora Stierncreutz (1834-1895) vars dotter Clara Emilia Sandberg (187-1954) blev gift med den berömda genealogen Gustaf Elgenstierna (1871-1948).

Det är här vi kommer in på orsaken till den gamla släktlegenden att familjen redan på 1200-talet ska ha kommit ifrån Skottland. Det var ett viktigt argument för att själv få bli adlad och introducerad på riddarhuset, vilket Johan sedan fick men först 1648 och enligt adelsbrevet av drottning Kristina var det på hans egna meriter i sin krigstjänst som var den främsta orsaken. Johan väljer namnet Stierncreutz, ”efter det gamla Teetska vapnet”, dvs att namnet beskriver bilden, 3 stjärnor över ett andreaskors.

Tait of Pirn i Skottland

Skälet att få en skattefrihet har fått professorn Sven-Erik Åström att i en artikel om denna ”Tait of Pirn”-sägen.1965 om det skotska ursprunget att tvivla helt på sanningshalten i den. Men forskning i 1800-talets slut och kontakter med historiker och heraldiker i Skottland kunde verkligen visa på att det under 1300-talet faktiskt fanns en familj Tait i den trakten (gränsen mellan Skottland och England, i närheten av Innerleihten) och att de hade en vapenbild som var snarlik de finska Teiternas, med ett rött Andreaskors. Att det sedan 1640-talet finns 3 stjärnor över korset och en mellan hjorthornen på hjälmprydnanden, förklaras med att det är en heraldisk tradition att påvisa en yngre gren av ätten. Det gör i alla fall att jag tar den gamla släktlegenden med en viss kärna av sanning ändå, även om själva detaljerna om Birger jarls korståg verkar mindre troligt, av andra orsaker.

© Leif Persson, LP Genealogi

——————————————————————————–

Källor och litteratur

Genealogica 61 (RA) – Teet
Biografica (RA) – Stierncreutz, Teet
G Elgenstierna, ”Den svenska adelns ättartavlor”
T Carpelan, ”Ättartavlor”
J Ramsay,  ”Frälsesläkter i Finland”
S-E Åström, ”Tait of Pirn-sägnen” (1965)
K Antell, ”Pernå sockens historia” del 1


Kommentera

En hemsida om släktforskning